Luftpoesi - ordlek och kommunikation mellan Farstabor
En stad eller plats består av sina hus, butiker, gallerior, parker etc. men staden eller platsen utgörs av de människor som bor och vistas där. Det är människorna som ger staden liv och ger den sin särskilda stämning eller själ. I mitt konstnärliga arbete är jag intresserad av människorna som befolkar platsen och av deras berättelser. Vi delar en plats, en stad, ett hus gemensamt men med våra egna berättelser och erfarenheter, platsen eller huset blir som en ramberättelse för samlingen av berättelser som den rymmer.
Farsta växer och får nästan dubbelt så många innevånare fram till 2030. Vem bor här idag och vem flyttar hit? Vilka berättelser finns här idag och vilka kommer till?
Kursen gjorde en studieresa till Venedig med fokus på stadens offentliga rum. Venetianarna delar sin stad med tusentals turister, trots det finns en närvaro och privat sfär på de många torgen och gårdarna, grannar möts, barn leker, rop och skratt blandas med sorl från samtal. En typisk gatubild och en del av vardagen i stadsrummet är tvätt som hänger på tork längs med husfasaderna och mellan husen. Kläderna visar sin ägares skal, de berättar om triviala, privata aktiviteter och om vem som bor i huset. Det offentliga rummet används mer än som det gemensamma vardagsrummet, som man brukar tala om när användningen av det offentliga rummet ska beskrivas.
Min tanke är att skapa kommunikation mellan grannar i de nya husen och de befintliga. Genom ett lekfullt sätt, liknande magneterna med ord på kylskåps-dörren som flyttas om och lämnar meddelanden till övriga familjemedlemmar och vänner, flyttar orden ut på lakans- eller handduks-stora tyger hängda på klädstreck. Klädstrecken nås från loftgångar och allmänna utrymmen (vädringsbalkonger) i flervåningshusen och nya poetiska påståenden eller meddelanden kan skapas så ofta man har lust eller behov. Ord och meningar kan formuleras om och få ny innebörd, linan går att dra fram och tillbaka för att enkelt ändra ordföljden, varje lakan har 2-4 ord, genom att vända dem och/eller flytta om dem på linan kan nya meningar bildas.
På Farsta bibliotek kan man låna ord för att formulera om och göra nya meningar. Orden finns i ett slags storskaligt kartotek, ett rum för "lakans-orden" hängda på galgar på rörställningar. Kartoteket är i sig ett offentligt verk, en slags artist's book som ger betraktaren och låntagaren möjlighet att praktiskt tagetbefinna sig i och vandra runt bland bokstäver och ord. Byten och utlåning sker med hjälp av bibliotekspersonalen.
Orden är screentryckta på segelduk och hängs upp på vajer spända mellan husen. Verkets första meningar - när Luftpoesi installeras och hängs upp - är mina egna påståenden eller meningar men genom att vända lakanen, byta ordföljd eller låna/byta ord på biblioteket skapas nya meningar.
I bibliotekets kartotek finns Farstabornas egna ord, dessa är insamlade från olika åldersgrupper och från personer i olika sammanhang, för att få en bredd i ordförrådet och för att det inte ska vinklas i någon särskild riktning.
Luftpoesi är ett tillfälligt verk, tänkt att finnas på en plats 6-8 månader. Om de boende så önskar kan verket permanentas, ett gemensamt "ordförråd" arbetas fram genom olika workshops, ordförrådet förvaltas sedan av de boende.
Luftpoesi kan uppstå var helst man önskar i nybyggda bostadsområden eller i förtätning av redan befintliga. Det fungerar också i ljusgårdar t ex på större arbetsplatser och i offentliga byggnader.
